Putsar himlen blank
väter träden

släpper de stora
på bete


Det är dags
att öppna dammarna

dags att släppa
den salta strömmen

fri mot skogen
fri mot djuren

som väntar
ett väder med kanter

svarta som sotet
från slocknade eldar


Elefanterna
som trummar

på himlens
grå pukor

girafferna
färdiga för sorgen

och för friheten
i monsunregnets

första droppar
ur länge lagrade sjöar


Brödträdets skugga
som ger lejonen ränder

och mig vila
medan de mina

sakta vandrar vidare
mot anade höjder


Himlens skugga
spegelns skugga

regnets skugga
som ger zebrorna svalka


Det är nära nu
nära att låta det brista

som så länge
hållit världen uppe


Och kan någon förklara
varför jag skall vakna

och regnet sluta falla
och djuren där ute

ännu en tid få behålla
sina försvinnande skuggor?


Det är nära nu


Och jag putsar det grå
med fliken

av lejonets
bultande hjärta