När Han dog

plockade jag vita stenar

visade dom till honom... i himlen.

Så klart han såg dom ,

bara jag som inte visste

att han var vid mig.

I de alla gula och vita fjärilarna,

ibland som den vackra bruna

med svartvita kanter 

längtans blåvita bollar.

Jag ritade rätt mycket fjärilar då,

jag sydde en kudde i skolan med en fjäril på..

jag fick fjärilar i magen i fyrttio år.

Jag blev en pojkflicka som hatade kjolar,

jag trivs i stövlar ,

jag har ridit mular..

Nu har jag blivit en apa

som kan bara gapa..

Förstå mig igen...om du kan.

Jag åkte bil bakom en långtradare

likadan som tog hans liv

den var guldfärgad...