till ljudet av pianon
och kantstötta porslinsvingar mot himlens polerade, glasklara
spring fortare än skymningen och glöm bort hennes skarpa, sköra stämma
som berättar om dina tomrum och tysta höstlöv
som faller mjukt mot marken

och skriv med bläck på din hud
så att du inte är lika ihålig längre
(människor är fulla av blod och hat)