V.1., att påbyggas.
"Vi anar nu att det vi kallar rymd -
och glasklarhet kring Aniaras skrov -
är ande, evig ande ogripbar -
att vi förlorat oss i andens hav."
gallretklockan är snart fyra. visarna stelfrusna fingrar i gränslandet mellan isvasst och gråtö. ibland kommer jag hit för att titta på människorna, påminnas om tidens och rummets påträngande obarmhärtighet, lyssna på de sedan länge begravda. alltid: kvävande förruttnelse. i bakgrunden surrar lysrörslärdomar nästan musikaliskt. i ögonvrån ser jag ett dörrhandtag sjunka och höjas som av vågor, undrar om något ska läcka in, vad jag vill ska läcka in.
|
Nästa text
Föregående Evenoire
Senast publicerade
gallret story of e syra fluidum Smuts Splitter Vass Unfinished (vår dikt) Se alla |