Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
V.1., att påbyggas. "Vi anar nu att det vi kallar rymd - och glasklarhet kring Aniaras skrov - är ande, evig ande ogripbar - att vi förlorat oss i andens hav."


gallret

klockan är snart fyra. visarna stelfrusna fingrar i gränslandet mellan isvasst och gråtö. ibland kommer jag hit för att titta på människorna, påminnas om tidens och rummets påträngande obarmhärtighet, lyssna på de sedan länge begravda. alltid: kvävande förruttnelse. i bakgrunden surrar lysrörslärdomar nästan musikaliskt. i ögonvrån ser jag ett dörrhandtag sjunka och höjas som av vågor, undrar om något ska läcka in, vad jag vill ska läcka in.

över ytan, påträngande: ord. synonymt: äckel, förakt, mardrömmarna. svarar sträva lysrörsröster, sträva lysrörsröster svarar.

jag sjunker bort, sjunker, vänder, stiger, alltid innanför. alltid blått. fluidum, slingrande, moln. bara ögonlocken och bröstkorgen rör sig.

visarna letar sig till fem och jag har redan kommit ut till snöregnet.




Prosa av Evenoire
Läst 281 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2015-01-26 20:35



Bookmark and Share


    Faileborg
Känner obehaget.
2015-01-26
  > Nästa text
< Föregående

Evenoire
Evenoire