Jag är stöpt i timglasform
med en svajande gång
En rokokobyrå med alla lådor utdragna
Jag är sträv där jag vill vara len
mjuk och gropig där jag vill vara spänstig och slät
och jag har en massa innanmäte som jag inte förstår
när jag ska få användning för
Inga moderskänslor här inte

”Här doneras ett komplett set prima fortplantningsmedel,
aldrig använt”

Och framtill hänger där två köttpåsar
ofrivilliga blickfångare
som bör iklädas svarta trasor för att komma till sin verkliga rätt
fast ibland är de ganska mysiga att ta i
(särkilt för andra)
Och jag har ett par lungor
som inte pallar för mycket mer
än att föra syre till muskler
i vila
Men jag har ju min klena karaktär förstås
ingen självdisciplin alls att tala om
för cykeln den står ju faktiskt i förrådet
Jag har liksom aldrig brytt mig om det där
med att komma i form i bikinin
Vem ser fettet dallra i vatten?
Men ändå står jag där framför spegeln
(aldrig på vågen, konstigt nog)
och konstaterar bittert
att baggyjeansen sitter förbannat tight
Vad ska man med skärp till, när man har knullhandtag?

”Ett tjockt lager underhudsfett skyddar dig mot kyla
och kan i extrema fall rädda ditt liv”
Jamen räddar det självkänslan, va?
Står det nåt om det i era propagandaskrifter för anorexiariskfall?

Jomen jag är vacker säger du
jag är så mycket mysigare att gosa med
men jag vet hur det känns att ta i den här kroppen
och jag gillar den inte
Gillar inte känslan av 'en handfull'
Jag vill vara fast i hullet, förstår du
inte skaka så mycket
men med min kärlek för rutiner
så funkar inte regelbunden, målmedveten motion
Regelbunden självsvält kanske
Jag är för lat för Anorexia

Jag vill kunna springa över ängarna
längre än 40 meter
Och jag ber er ursäkta min kroppsfixering
men jag vill ha lite mera muskler
och lite mindre kvinnlighet






030213