Ni tror ni vet, fast det för mig är en hemlighet.

Ni pratar och tror er, men snälla sluta! Jag ber.

Vad ni inte är medvetna om, är att jag gråter mig till sömns på grund av mitt syndrom.

Jag vet redan att jag är stor i munnen, och att ni önskar att jag var försvunnen.


Jag lider av en sjukdom ni inte kan se. Att få skriva detta är för mig en befrielse.