Du försvann. Jag trodde du försvann.

Röstbrevlåda var den enda röst jag fick tag på.

Mitt hjärta bultande så hårt att jag trodde det var du som försökte ta dig ut ur det.

Svetten rann om mig så att jag trodde att det var en del av dig som försvann från mig.

Aldrig någonsin vill jag känna så igen.

Aldrig någonsin lämnar jag dig själv igen.

Jag tackar dig varje dag för att du väljer att andas. Inte bara andas för att överleva.

Fy i helvete, jag älskar dig för mycket.