Fångad i en bur som ett djur
matad under bevakning

ständigt i oro ständigt på min
vakt för alla fällor som kan fälla
mig plattfall

när kommer min tid i mitt liv när ska
jag få leva och uppleva glädje frid
ett liv i aktivitet harmoni samhörighet
ett liv utan ensamhet öka min sociala
kapacitet

skriver skriver av mig från ångesten i hopp'
om att det ska kännas bättre en vacker dag
ser från fönstret träden himlen som jag annars
tycker är så vackert men nu så plågsamt bittert
ont knopparna är små lever jag nästa år eller
svävar i himlen bland alla andra på andra sidan

dyster inte leende längre utan nära tårarna i
upplösningstillstånd kroppen anspänner sig till
bristningsgränsen är rädd för luften att gå utanför
dörrarna vare sig jag är på sjukhuset eller hemma

hur gör man för att bli fri fri fri
från från fångenskapen