Jag är en dyster äng
med gräs som slokar
den torra sommaren
har målat sina linjer

En enslig fjäril färdas
med sina breda vingar
när stormen bedarrat
hon stillas glider bort

Jag är en tragisk skog
med ruttna stammar
höstens svarta fötter
kryper längs marken

En tjädertupp vakar
i grantoppens salong
de dystra melodierna
sprids i skymningen

Jag är sorgset berg
med regnvåta stenar
skimrar med farlighet
när gryningen vaknar

En havsörn cirkulerar
kring täta orosmoln
med utspända vingar
strålar dagsländan ut

Jag är en melankoli
som tror på det goda
där molnen är mörka
öppnas solens strålar

En tänkare funderar
över livets frågor
på den vida stranden
färdas svaren bort