sjökvinnan
det brinner en eldkase på min trappa du tände den till behov du sade kanske i de stunder dina händer fryser
inom mig andas tempelskogars värman däri är jag välkomnad
utom
tystbladen omfamnar mina händer jag flyter bort jag fryser en skugga lyfter båge
en fackla sätts till eldblad omfamnar mig
livsåskåda ning livsåskåda
skådande liv
åskådare å skådare o skådare
skådare skopa doftar mazur
vilket är det hårdaste materialet materian mater i an är det stenen, mineralet är det stål, metall och är dessa hårda eller innehar de en täthetsgrad en minimal genomsläpplighet ändock vittrar de sönder sägs det jag säger de vittnar om stjärnsfärers bud är dessa hårda eller innehar de en viss hårdhetsgrad stenen mineralet stål metall jag skulle vilja säga att det hårdaste är det stängda hjärtat
ser du sjön vid bergets fot är det fötter eller håller berget fram sina händer med sjö i denna sjö är av så många vandringar gråterskor har suttit vid dess rand snö har smält regn har så många har och ändock i är är bergen hårda ur berg stiger stjärnor mineral metall röken stiger böljande förtätas skimmelhästar vita med mjuka hovar skrittar de lätt in i vildblomstrens ängsring
i sjö lever en kvinna orakelkvinna i hennes stämma ljuder varje droppes färd
kan du hjälpa mig se vägen varför skall jag hjälpa dig jag ser min människokvinna halta visst är det min vilja att hjälpa dig jag kan det ej ty hon är redan hjälpt ännu orkar hon ej se stigen vägen stig in i mig människokvinna
människokvinna stiger med ömma fötter i så lätta strömmande är hennes steg hennes andedräkt skimrar själen in i rörelse fåglar ser dimma sväva uppför berg och berget är bruden skrudad i vitt vår sommar höst förgår vinter andas stjärngnistrande däri släpper berg stjärnor fria upptända nordans ögongrottors natthimmel
och kvinnan från skyn vandrar med mjuka mockasiner breder vävda sjalar över kalkar urdruckna in i vilosömn det sitter en kvinna spelar på ormbunksbladens strängar ormbunksblad susar dröm in i min vilande kropp
ur örnens ögon flyga korpvingar lyfter skopan till spruckna läppars glöd handen vilar lätt till nacke källvatten fuktar ordens torka skogen, skogen bär bladkorgen in i hjortronmyren
inom mig andas tempelskogars värman däri är jag välkomnad
livet är stilla vatten det är gott veta vatten strömmar
vandrar sjövägen
de säger spegelblank är ytan det är gott veta vatten bär
vattenfall är porten rinner ur bergens himmelsdröm vandrar sjövägen genom fingrar vattenfingrar uppleva liv är min vilja innan jag lämnar detta når fridsstilla möter blå bergsvallmo i klockdalen de ropar böner ur minareten
blådrömsgräset bär plymer omfamnar vildhästar vita lyfter blicken flyter in i vordna vildblomstrens vandringar
livet är stilla
jag hör fjäder falla i mitt bröst skriver upprepande andas
och molnen flyter samman är himmelsspann draget av tolv fjärilars ljustrådsband
hennes ögon är stjärnstrålande ur händer häller hon regn vattnar jordarnas veckade kjolar hårt stärkta plissader andas klockvolanger de cirklar i fridsstilla
jag ser läderhuden lösas upp ser skönheten genomsläpplig är hudens siden skimmer i sannhet
med silverne nål rörs mitt finger vid rubinröd bloddroppe är bäckar vilka strömmar nedför bergs sidenhud ur dalen stiger vita hjortar ur den svarta pumans öppnade vingar
hennes leende klingar
i trädens vristbjällror
jag hör fjäder falla i mitt bröst skriver upprepande andas
Övriga genrer
av
Lena Själsöga Keijser
Läst 230 gånger och applåderad av 13 personer Publicerad 2011-12-10 22:06
|
Nästa text
Föregående Lena Själsöga Keijser
Senast publicerade
drömnyckel drömöga stjärnskor tvinntrådar silver kalla närbar lövdu rotknä Se alla |