Livet gifter sig med döden
och stänger altandörren
för utomstående gäster
De enda bröllopsdeltagarna
skålar i äkta champagne

De säger ja till tillvaron
och bugar vid jungfruträden
där talas det om evig kärlek
När blommorna faller
sprudlar de av evig längtan

Talen vid långborden
blir attackerande crescendon
mot äktenskapets leende
De höjda champagneglasen
klirrar mot morgondagen

Döden bugar mot friheten
och öppnar paradisets portar
till livsnjutarnas stunder
Labyrinter utan kartor
ligger som svårlösta pussel

Den nyvunna kärlekens skålar
ligger öppna för sanningen
och de styrande lagarna
Önskebrunnens bottenlöshet
revar sina tunga ankare

Bröllopsnattens intensitet
skalar de söta apelsinerna
och bjuder sin öppenhet
På de nystrukna lakanen
tar livet och döden sällskap

Morgonen bjuder sin ömhet
och öppnar strandremsan
till den nyvunna tillvaron
Under mandelträdets rodnad
föds kommande generationer