Jag hade dig en gång...
du var för mig lika självklar som livet i sig och jag va nog lika självklar för dig.

Dagar som vi inte pratade..för du hade svårt att prata
De dagarna visste vi att vi fanns där för varandra i alla fall.

Men så från en dag till en annan var du borta..

Du fanns inte längre här och förgyllde min vardag..

Jag förlorade nog mig själv där den dagen du försvann...vad skulle jag nu leva för?

Det va ju dig jag levde för, var ju för dig jag gick upp på morgonen..
Vem behövde mig nu ?

Mina dagar fylldes av saknad till dig.

Jag grät..

och jag sörjde dig... fan vad ont den smärtan gör.

Jag gråter fortfarande, men inte längre för att jag inte har dig här.

Jag kämpade mig blodig, tog slut på alla mina krafter för att få dig åter..

I dag gråter jag för min ork tagit slut...

Det är jobbigt att vara Mor....