1 Här?
Gräset som växer här är väldigt grönt. Isen lägger sig på gatan och är kall om du är barfota. Månskenet värmer inte på samma sätt som solskenet. Träden grenar ut sig likadant som våra ådror. Uppenbarligen ska vi vara här. Vi hör hemma här. Men hemma är där hjärtat är. Och det är ödsligt här.

Våra hjärtan, dröm igen. Alla vi här och där, kom hem igen

Bölja, låt oss falla -
Jamma, så vi samlas
handla, hur det kallas

Jag vill ut i skogen nu. Jag vill göra allt nu. Ut och vandra. Se på livet. Allt det där. Låta mig studsas runt av kärleken. Någon annan del av mig vill över berg bara för att lära mig klättra bättre. Den delen vet inte vilka höjder det är den tränar inför. Delen som vill studsa kommer inte helt överens med delen som vill träna. En annan del vill känna mer medan ännu en annan del är helt överväldigad. Mitt försök till ett helt val är att lyssna. Jag kan inte sätta rösten i huvudet över känslan i magen, nej jag ser ingen anledning att fixera mig i vem jag är. Det är enda sättet för mig är att inte vara tvungen att förstå. Känner jag mig tvungen att förstå börjar jag sakta glida, och jag känner en skugga – den lägger sig över mig som en brandfilt.

Just här är jag varm. Här har jag mat, min egen säng och här har jag väldigt roligt. Det vill jag aldrig sluta tacka för. Så jag hoppas på nåd åt de rastlösa. Jag undrar om Eva och Adam blev uttråkade. Om de älskade men glömde vad. Jag undrar hur de mådde där, till sist, precis innan de sökte sig i skuggan. Kanske kände de sig otacksamma, för varför sa de inget? Kanske tacksamma trots allt, så att de skämdes över sina oväntade tårar. Men de skulle sagt något.