Himlen gråter
vått på ängen nu
Kallt där mannen sitter kvar

Från flodens djup hörs mörkrets sång
I strömmen skymtar glittrande färger
Hela tiden rinner den
Alltid nya scener
Bilder av värme i det iskalla vattnet
Och dess sång fortsätter genom natten
Dess ord smyger sig in i mannens hjärta
Den målar en bild i hans själ

Den säger
Du är redan genomvåt
Det är okej, länge har du vandrat i regnet
Länge har du suttit i skuggan
Länge har du slitit på flodbanken
Många gånger har ditt blod flutit
Men vad krigar du mot?
Förstår du inte att din kamp är lönlös
Du kan inte slå mörkret
Du jagar natten

Den säger
Se alla dessa människor jag för fram
(alla dessa kroppar)
Du fryser ju, du är ju genomvåt
Varför låter du inte det snabba vattnet föra dig hem?
(föra dig bort)
Varför ger du dig ingen vila?
(varför ger du inte upp?)
Många är redan i floden
Ser du inte hur de ler?
Här virvlar livet
Varför krigar du mot det?
Du måste ha feber

Kom, låt mig kyla ner dig
Kom, du brinner ju
Kom, låt mig släcka din brand

Mannen slet blicken från floden
Han var genomvåt
och han grät med himlen
Men inga tårar kan släcka hans eld

Flodens vansinne skrek natt för alltid
skrek välj mig eller frys

Men genom trädets grenar anade mannen gryningen
Hellre nattens skugga än flodens mörker - alltid.