Ordet ”valfläsk” får en helt ny mening när Sveriges regering plötsligt propagerar för legalisering av valjakt, en fadd smak av vanmakt sprider sig i munnen då mitt enda politiskt gångbara vapen visar sig vara uddlöst. För jag äter ändå inte valkött.

Det är ett underligt samhälle där den starkaste påtryckning jag kan utöva är att icke-konsumera. Jag vill inte vara med mera i en värld där orden agera och köpa delar synonym;”handla”. I en värld där den mediala maskinen är för stor, en värld som är för stor och värdena för små och efemära. Där när jag plötsligt gör ett politisk medvetet val av att inte äta valkött... då händer det ingenting även om det är valår.
I min uppgivenhet tänker jag då på att göra som Tyler Durden; skapa civilt subversiva fight clubs och till sist spränga skiten, låta allt brinna ner i ett blodrött flammande sken som en utsläppsfärgad solnedgång. För vad är det för valfrihet när val harpuneras, halas in, styckas upp för att senare fördelas bland högstbjudande?

Nä, jag vill inte vara med mer. För ju mer jag ser desto mer vill jag blunda, ju mer jag blundar desto mer missar jag, ju mer jag missar desto värre blir det. Nä, jag vill inte vara med mer.
För ju värre det blir desto uppgivnare blir jag, ju uppgivnare jag blir desto värre blir det and so on and so on och så vidare tills valarna ligger och ruttnar på däck och jag kan bara sluta att konsumera. Sluta att köpa tonfisk, svarta oliver, bananer, hajfenssoppa, blöjor, mjölk, fläsk, bredband, fönsterputs, acesskort, gymkort, jag ska sluta andas för jag vill inte vara med mer.
Jag ska sluta konsumera helt och fullt, inte ta något från min omvärld längre utan barskrapad bara bidra utan tanke på det egna jaget. För det är den makten jag har, det är den makten jag har tillåtit Makten att ge mig. Om jag inte vill kasta gatsten eller skjuta snutar, om jag inte vill skriva insändare eller för all del arga poem så är det enda jag kan göra ett aktivt negativt val. Att inte.

Att inte se på TV. Att inte förbruka samhällstjänster. Att inte ta del av mångfalden. Att inte brygga en god kopp kaffe till frukost hur ekorättologiskt odlad den än är. Att inte äta kött ens från glada grisar, inte ha kläder på mig, inte förtära levande organismer i någon form, inte ta en smörgås, inte nicka i takt till musiken ens om det är U2 eller Kung Henry, inte ens andas!
För det finns mikro-organismer i luften och andas jag i innerstan accepterar jag utsläpp.

Utsläpp som färgar solnedgången röd.

Utsläpp som stiger mot skyn, driver ut mot havet.
Samma hav där vi jagar val.