Snart lämnar jag dig bakom mig, låser in dig bakom stängda dörrar. Du kommer aldrig tillbaka, på gott och ont. Du fick mig att uppleva de mest kalla och svarta nätter, du fick mig att uppleva de mest varma och ljusa dagar. Du skadade mig hårt, slog mig i ansiktet. Bröt mitt hjärta, plåstrade om det igen. Jag är hel, men full av ärr. De kommer svida, för alltid. Även om du aldrig mer kommer tillbaks så lever du vidare i mitt minne. Du fula, äckliga, vidriga, underbara, dumma, snälla, ljuvliga år. Du fick mig att gråta, du fick mig att le. Du fick mig att uppleva det, som jag aldrig trodde att jag skulle få se. Jag trampade snett, bröt mina ben, halkade på isen, men ändå står jag här, livs levande. Ett hjärta som slår, lungor som andas, ögon som ser, en själ som känner. Livet är konstigt, oförutsägbart. Jag ska snart vandra vidare, mot det nya året, mot det nya äventyret. Jag ska öppna nya dörrar, möta nya utmaningar och se nya platser. Farväl du gångna år. Goddag du nyfödda år.