Vi beställde in drinkar efter varandra.
Vi skrattade och vi pratade.
Diskuterade livet och minnen.
Framtiden och gårdagen.

Stapplade fram på de nysnötäckta gatorna med armarna i armkrok.
Log igenkännande mot de berusade stockholmarna.
Och letade upp nästa korg.
Som öppnade dörren till liv och rörelse.

Men idag är Stockholm tyst.

Nu faller tunga snöflingor mot marken.
Och bäddar in staden i tystnad och allvar.
Ingen ler mot mig när jag går över gatan.
Ingen tar min arm när jag håller på att halka till och ramla.
Ingen möter min famlande blick.

Ja idag är Stockholm tyst.

För ingen vet vad de ska säga.
Det finns inga ord som lindrar.
Det finns inga kläder för detta oväder.

Så vi är tysta i Stockholm idag.

Men vi kan vara tysta tillsammans du och jag.
Ge mig din hand så är vi tysta tillsammans.
Ge mig din arm så ska jag hålla i dig medan du ramlar.
Det är min tur nu.
Det är min tur.