i en meningslös jakt på djup sömn
ett litet skrap längst in där det är som grundast så vaknar jag
en tendens till ljud så förlorar jag stillheten och kroppen min reagerar 
medan ögonen retsamt öppnas
en ynka siffra i närheten och jag börjar räkna istället för att sova
en lucka i agendan tvingar mig att planera vad den ska fyllas med
kanske inte sömn är för alla
sömn är för dom som är till freds med sig själva
till freds med allt
en gnista av bländande sken stannar kvar under
locket mitt och mörkret stryper den tids nog
resan dit svider och är knappt värd mödan