jag har låtits flytta på
det har slipats fram en yta trots hundra år av identitet utan dess like
gropen under mig beundrar mitt tålamod mot den orättvisa jag fått utstå
den vet att min styrka kan slå bort allt som inte faller mig i smaken med ett krafttag
men jag är trött
vilandes så ger jag den kärlek jag har kvar till rymdens prinsessa men hon ser den inte
hon förstår den inte
hon spelar så bra
allt kan ske via ett enda krafttag
existensen rullar fundersamt fram när min lustfyllda ilska slår