händerna börjar bleka och
håret växer sig tjockare
lika blek är jag
inuti som utanpå som
höstgräset under
månens klyschiga ljus (det är grått, inte gult)
jag är så känslig nu
att vattendropparna river mig
gatustenarna har mer karaktär

jag välkomnar löven och dimman som täcker mig
och önskar jag vore
bra
något att ha
sluta vara så hal
så hal som oljan på min dörr
river upp mer ärr under fötterna
går barfota i vintergruset
kramar hårt om hårda kanter

river sönder köksgolvets lager och lägger mig ner i någon annans tid
vid någon annans gamla spår

försöker få plats
låt mig ligga här
under fläkten
tills jag ruttnar bort
slav i mig egna kropp