Det tog sin sula att få saker om foten. Att förstå när snörningen vart i farten. att se hur knutarna löses upp i tre stadiga drag. Det som tagit ett helt liv att lära löstes upp i två steg. Är detta ett kliv fram och två bak? eller tre tramp fram i halvfart?

Lästad stod jag och såg på min omvärld som lackad efter rödsprängda juligheter putsade på resterna av gårdagens klackspark. Är detta att vara ironisk eller bara en stålhätta av tårar?

Jag band åter de snorda orden som ville bli framskjutna.