Några kajor flög förbi i blåsten
skymtade dem i ögonvrån
kalla och blöta
men med silvermyntsögon spanande
på deras hastiga färdväg
genom skymningsbyvindarna
till en asfaltsrotad alms ödsliga kungakrona
som tålmodigt i decemberregnet
snart bär blåsvarta löv i koloxidnatten
men vars grenverk i vila innerligt längtar...

...efter att helst få bära
sina klorofyllgröna gryningsfjädrar
då solen åter gör daggdroppar till guldmynt
på en varmare årstids grönskande amfiteater
medan kajorna har sommarpicknick
på Josef Franks färgstarka bricka
och en kvintett gudomligt oförglömda sparvar
byter ägare i skuggan genom ett par ärgade kopparslantar...

...oförglömda som vi i detta dunkla tidevarv
trots att mörkrets vingar nu inför oss håller aftonhov