Jag färdas genom ett landskap, inbäddat i ett mjukt transparent skimmer.
Där daggen ligger som små kristaller på de spröda löven.
Där träden sträcker sig upp mot ljuset,
och ljuset från solen sakta smeker dess toppar, dess stammar.
Jordens och gräsets gröna kraft.
Så gyllene
Så vackert
Så levande
Så oförstört
Så tidlöst

Och ändå
Så tidsbundet

Varje sekund, varje minut
Varje del av en större helhet sker förändring
Inget vi märkbart ser
Så stilla
Så mjukt
Som en tavla

Jag vill lägga mig där
Bädda in mig i dimmans slöjor
Låta solen smeka min kind
Och mossan mjukt ta emot min tyngd.

Jag vill vakna till daggkåpors viskningar,
Sakta låta solen värma min kropp
Sakta låta solens energi förse den med ljus och näring.
Näring för själen
Att sprida liv.