det var ett år
jag gick på gatorna

min själ hade runnit ner i gliporna
kullerstensgatorna

därför behövde jag inte fråga mig längre
om tystnaden

ingen såg


brunnarna var avgrundsdjup
mina ögon hade bottnar

de svävade blå
mellan moln och sky


droppar var snö med modifikation
blöta

som kinder
en gång var


rosiga och krumma
en knoppjungfru skir

med drömmar många


generad skammen stryper
dödaren

på vår väg

ändock
den vita lilja