vi var där
i nyårsnatten och trodde som aldrig förr

när jag lämnade dig för något annat obeskrivbart
nu

är natten

ensam med sina stjärnor och smällare
du

jag bär min smärta än

i frusen hjärtklaff som bankar segt och hårt
likt skräckmannen från

min barndoms mardröm

ljudlig och plaskande
så obekväm

våt

som blodet aldrig stelnar
det

som gör ont