Snötyngda frusna dalar,
här blott kung Bore bo;
iskristallsfyllda salar,
är dock till livet en bro -
för ett litet barn,
en ättling av Davids hus,
snart till oss här talar,
skänkandes själen ljus!

Smyckade vackra granar,
lyser upp mörka hem,
där vi förväntansfullt anar,
ankomst av frälsaren.
I stjärnljus får hoppet nåd
att ana en andlig vår:
när oaktat mörker och kyla
julens budskap oss når!

Snötyngda frusna dalar,
skogen så öde och kall.
Vargarna ylar i mörkret,
vid frostbiten gran och tall.
Men Jesus den gode herden,
framför oss troget går -
genom alla faror,
vallar han sina får!

I dödsskuggans mörka dalar,
vi väntar på livets vår,
blickandes upp mot stjärnan,
som nu i öster står -
stjärnan som lyser på himlen,
för frälsningens egen vår:
att Kristus är kommen till jorden,
låt oss följa i hans spår!