Tyst letar jag efter orden
sprider ut bokstäverna på bordet
ordnar till dem, men
tankarna lämnar mig igen
Ännu skiner solen och jag ser vägen
men det plågar mig att veta
att en ensam flicka sprang i mörker
Jag ville ha något att skriva om
men jag ville inte ha det såhär
jag ser henne framför mig
jag måste gråta för hennes skull varje kväll
Kanske hugger livet ihjäl mig innan dess, tänkte jag
lurar bakom en buske i nattens park
hoppar fram och drar ner mig
jag skrek nätterna igenom, förgäves
Nu spelar det ingen roll längre
för det är ändå ingen som hörde mig
i mitt stilla sinne rår bara livet nu
Denna smärta jag ofta känt
ensamhetens tysta spår, ärr i själen
det fanns ingen där på vägen för mig
fast långt framme skymtade jag någon ibland
en kvinna, stolt och stark
en kvinna som liknade mig
fast vuxen