Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Som över en stjärnklar natt

hon vaknade upp i ett vinterland
tillsammans med kylan
de var på hemmaplan
men ändå så främmande för varann


hon hade glömt
att han inte strök hennes kinder


han förfrös dem




Fri vers av aPorcupine
Läst 206 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2012-02-05 00:10



Bookmark and Share

  August L S
Vajjert!


Jag tycker om titeln. Det ger ett slags perspektiv på resterande texten. Själva dikten förefaller ganska enkel, i det gräver titeln ett djup. Om man tänker sig den här årstiden så är de stjärnklara nätterna både smäktande vackra men också bitande kalla. Det är nätter man fryser ihjäl i om man stannar för länge.

Det ligger en midvinterns kyla i att försöka närma sig någon, smeka, bli smekt av, någon som förblir en främling framför en.
2012-02-05
  > Nästa text
< Föregående

aPorcupine
aPorcupine