Världen vi aldrig förstod tränger sig in nu.
Folket vi aldrig ville veta av börjar bli mina närmaste.
Hoppet vi aldrig kände känns nu.
Ljuset vi aldrig såg tänt är tänt nu.

Sjukdomen som vi levde för och var slavar till
Börjar tona bort.
Rakbladen som var våran flykt är slängda.
Flaskorna vi dränkte våra sorger i är krossade.

Och jag kan äntligen börja säga att jag lever.
För innan var jag död.

Det fattas bara en sak,
och det är du systrami.

Jag önskar ja kunde spola tillbaka tiden och berätta
att vi kunde bli fria.
Att det inte var omöjligt.

Jag hoppas du ser mig nu,
att du ser att det går att bli fri från demonerna.

Vi kunde klarat det tillsammans
men det visste inte du.

Jag kunde lärt dig världen
vi aldrig förstod.

Syster jag saknar dig så.
Vet att du aldrig kan komma tillbaka
men jag hoppas varje dag.



R.I.P Sara. <3