hjorden betar lugn i canyonen

en sten

lyfter ett öga alltför häftigt

en gnista far ut

en stråle

hästarna

vildhästarna

friflocken rycker till

skenar ut ur canyonen

nedför bergssluttningen

bergsslätten

allt virvlar

upp

stenskott heter det visst

stenskott

sandmoln

undrar huruvida detta är stenars groende

kanske planteras skotten

friflocken spelar trumma

nåväl virvlar nedför bergsslätten sluttningen

allt virvlar upp runt dem

han

kastar sig upp på hästen

tillåter hästen löpa ut rädslan

skrämseln

manar lugn

och det kommer sig så att hästen stannar

flocken stannar

virvlarna stannar

marken stannar

han sitter kvar på hästen

inväntar ögonens vitors blodsprängda

instigande i djupmjukbrun jordefägnad

i det han upplever hästens stillnad

glider han ned till marken

torkar den löddrande kroppen torr

de sätter sig vid lägerelden

förtäljer stormens väg