Farmor står i bagarstugan
håret är gömt bakom en sjalett knuten i nacken.
Hon får alltid kavla för hon kavlar så tunnt och fint.
De bakar tunnbröd, både mjuka och hårda.

Vi barn springer in ibland för att få oss en smakbit.
En bit varmt bröd med smöret som smälter.
Vi springer ut igen och leker utanför, samtidigt känns
doften av det nybakade brödet.

Solen skiner och humlorna surrar. Smultronen träs
på grässtrån och livet är helt bekymmersfritt.
Farmor har inget vatten indraget, det får vi hämta
i en brunn i en hink på ett långt långt skaft.
Min farbror ramlade ner i den en gång när han var liten.

Tvättar kläder och oss själva gör vi nere vid bäcken.
Vi badar i trätunnor i en tvättstuga byggd över en bäck.
Där har man satt ihop två bräder till ett V som gör en ränna
av vatten in i ett kärl inne i tvättstugan. Där finns också
en kamin där man kan värma vattnet.
Vi barn älskar att vara där, det är mycket roligare att tvätta
sig där än hemma.

Farmor har heller ingen toalett. Vi får gå på utedass.
Det är ett familjedass säger min pappa som minns när
hans farbror gjorde ett litet hål till honom. Så det var
två vuxenhål och ett litet barnhål där vi kunde sitta
flera stycken samtidigt.

Farmor var expert på att baka i sin vedspis. Hon bakade
sju sorters kakor. Äggbullar, pariserbullar, struvor, rullrån
ja en massa goda saker.
När vi kom hem på kvällen efter att ha lekt färdigt hade
hon alltid ställt fram mjölk, oboj, tekakor smör och messmör
till oss barn. Det var jag, min bror och mina tre killkusiner.

Farmor bode i två rum och kök, där trängdes vi 10 personer.
På vintern bode två i farmors sovkammare, och resten i stora rummet.
På sommaren kunde man sova på vinden, för där var det inte
isolerat och varmt på vintern.

Vi hjälpte bonden i byn att hässja hö, att räfsa, köra häst.
Och farmor kom ibland ut med kaffe och kakor för en fikastund.
Då satt vi ner på gräset och de stora drack kaffe på fat, och vi
barn fick hemkokad saft.

Det var rena Bullerbyn för mig där när jag var liten.
Det känns som om det var 100 år sedan, men jag är så
tacksam över att få ha varit med om det idag.
Det gör att jag har förståelse över så mycket mer än vad
jag annars skulle haft.

Idag är byn bebodd av ca 20 personer, den som var full av
barn när jag var liten. Men då var det ju så att nästan alla vi
som var där, kom från Stockholm för att våra föräldrar hade
anknytning dit.