trots mörker
skiner stjärnorna
även när du ej dom ser
där du vandrar med blicken i marken
med trötta ben

vandringar genom livets ödemark kan vara så

men min vän var natt bär ett ljus
om du ser upp från vardagens brus
om du lyfter blicken den trötta
se hur upp mot mörkaste skyn
sig stötta
den leende fullmånens flint

med blicken mot himlens stjärnafräknar
du kanske ej längre stegen räknar
och en väg som förr var bara lång
nu går likt en vemodig sång
som böljar över landskapet med månens ljus