Förtvivlan syns som nåt askgrått i mitt ansikte. Den håller på att döda mig, att förgöra mig. Jag såg inte ut så här förut. Askgrå i hyn, rynkor, gråa stänk, fluffig mage, förtvinande muskler, bistra rynkor i pannan, mungipor som tycks hänga ner. Det där är inte jag. Det där är någon annan. Jag lämnar honom där i spegeln. Försöker krossa mig.   JAG BORDE VARA YNGRE, JAG BORDE VARA VACKRARE, JAG BORDE VARA SMALARE!

I en stund av ro ser jag barnens skrattande munnar, ser de nakna vinterbjörkarna böja sig i vinden strax bredvid och jag kramar barnen hårt, hårt, ser kärlek i deras ögon, men jag tar mitt ansvar och låter inte tårarna rinna så de ser. Jag måste vara stark.

Jag borde göra så mycket mer av varje dag, vara en bättre människa varje dag, vara med barnen mer varje dag; leka, krama, lära, vara nära, skratta, stoja, diskutera.
Jag borde vara mer med min sambo; leka, krama, lära, vara nära, skratta ,stoja, diskutera. Jag borde organisera mig bättre på jobbet, organisera mig bättre på fritiden,  äta bättre frukost, göra någonting för världen, rädda den, eller i alla fall göra nåt för miljön, äta mindre med socker, motionera mera, träna på gym, herregud! Mina muskler håller ju fullständigt på att tvina bort, de skrumpnar och midjan växer. Jag borde tjäna mer pengar, skaffa ett bättre jobb, ett större hus, en större bil, piffa upp mer i trädgården, odla egna grönsaker, engagera mig politiskt, skriva på min bok, skriva fler dikter, bli författare på heltid, ja, ordna upp min tillvaro helt och hållet så jag sedan kan njuta av det här jävla livet som snart är slut!
 
 Vad har jag gjort? vad har jag gjort med det här livet? det verkade så långt, så oändligt, all tid var min, det var dom som var gamla. Jag var ung en rebell, en outsider, en som inte behövde bry sig, en som inte behövde ta ansvar i alla fall inte för mitt liv. Jag skulle aldrig bli fast i ekorrhjulet.

Befria dig! Bli den du vill va! skriker mitt undermedvetna -  eller är det kanske en rubrik från en kvällstidning som etsat sig fast i mitt sinne? - var den du vill vara, nu!! Du har inte tid att vänta längre med att bli den du skulle vara. Fånga dagen, fånga stunden, fånga sekunden.

HELVETE!! Nu stramar det åt sådär över bröstkorgen igen och benen blir som gelé, fan, jag klarar inte det här, måste lägga mig ner!

 Hur ska det gå för barnen? de är ute själva och leker.

Mörkret kommer så fort nu.

P.G 20120112