ringer i öronen, trött i ögonen. vill bli frisk och komma igång. etttvåetttvå. pyttesmå  pyttelilla pytteplanet hundramiljarder galaxer. lillalilla lilla människokorn. så liten så skör stor och stark, så allvarlig. så viktigt. susar i öronen vattnas i ögonen, all denna ångest. ovissheten, om sedan, sen då när då. kanske inte så allvarlig, men tiden rinner iväg hur bra jag än springer. sitter i min låda på femte våningen, en lånad låda den är inte min. det är inte lätt med svaren frågorna är många ibland gömmer jag mig bara, jag orkar inte svara. tänk så skulle det vara en ännu större fara, ett kaninhål kilometernerimarken, någonstans där i parken. hmm

hur barnsligt det än må vara, men någon gång måste man ändå orka svara, vad är det värt annars? vad är det värt i vilket fall, lilla lilla människokorn. pyttelilla du på en pytte planet, i en galax bland hundramiljardergalaxer. öronsus, kvällsbrus i mjukt kvällsljus, jag vill somna i ett endorfinrus.