Varje torsdag någonstans mellan tjugo över fyra och halv fem går jag förbi. Barnen sitter förväntansfulla i en cirkel. Förskolläraren sitter och lutar mot lådorna bakom. I famnen har hon en glasskål fylld med äpplen delade i fyra. Jag tänker att det måste vara dagens höjdpunkt. När de flesta av barnen redan har gått hem och de få som är kvar. Att det är deras lilla grej. Jag vill också vara ett dagisbarn. Jag vill också att frukt ska vara dagens höjdpunkt.