Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
denna dikten skrev jag i augusti 2002 när jag var väldigt osäker på min och min bästis vänskap...Det löste sig tillslut och idag är vi fortfarande bästisar!Som tur är!Vill inte förlora henne!


förväl?

du litar inte på mig längre och det sårar mig
jag visar att jag har förändrat mig
vad mer måste jag göra?
om detta fortsätter så orkar jag snart inte mer
vill inte bli behandlad som lort
jag vet att jag har gjort fel och jag är ledsen för det
tårarna rinner mer och mer
förlust!
saknad!
kommer du igentligen ihåg de glada dagarna?då vi tävlade om vem som skulle komma till havet först, när vi fnissade på kvällen när du sov över hos mig
vi tröstade varandra när det kändes svårt
är allt över nu?
är vi två ett minne nu?
det kommer aldrig att bli det samma
du missförstår mina ord
vet du hur jag mår igentligen?
det är inte bara du som är sårad och olycklig!
är detta förväl?isåfall är mina sista ord:Jag kommer alltid att minnas de lyckliga stunder vi delat




Fri vers av dulores
Läst 446 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2006-01-21 12:26



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

dulores
dulores