Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva här. Det här är helt enkelt en dikt om att bli dumpad. Tre sekunderDet tog dig tre sekunder Att få det sagt Men redan efter en halv Visste jag att vi hade nått Vårt gemensamma slut
När tårarna rullade Forsade Som en ångvält nerför mina kinder Talade du om vänskap Och filmkvällar. Medan mitt hjärta knöt knutar på sig själv Och isen smälte från min näsa och mina kinder Ytterkläderna kliade Fängslade två svaga armar Som trots vilja inte kunde stoppa Tårarna från att droppa mot golvet Blanda sig med den smälta snön
De blöta pölarna bildar Spegelbilder av det som sades Men aldrig kan bli Du pratade om bröllopslåtar Trots att ditt val redan var gjort Jag oroade mig över uteblivna blödningar Och det barn som aldrig existerade.
Dina fingrar brinner mot min hand När du försöker trösta Dina läppar mot mina Jag kan inte besvara ditt hej då Når orden som sades inte hade samma innebörd För två själar som spelade olika spel
Vi kan aldrig bli bästa vänner Fast du säger att du bryr dig Drömmen krossades bredvid de röda brevlådorna När du inte ens vågade gå igenom lägenhetsdörren För att ge mig mina tre sekunder Redan efter en halv sekund visste jag att det var slut Och du gav mig inte ens chansen att ta av mig jackan Torka tårarna Med de stelfrusna händerna.
Det var över på tre sekunder Och redan efter en halv längtade jag ut i snön igen För värmen från dig blir aldrig min igen.
Fri vers
(Fri form)
av
Sanna Hedlund
Läst 261 gånger och applåderad av 9 personer Publicerad 2012-01-15 15:42 |
Nästa text
Föregående Sanna Hedlund |