Därifrån jag kommer säger vi inte Å
Jag vet inte om vi är lata, eller om det finns en hemlig plan.
För vad händer med alla Å
i Skellefte
Pite
Lule
Ume.
Jag vill tänka att vi sparat dem till en kall vinterdag
Att vi blåser in alla Å in under motorhuven och att dem värmer upp. Inifrån och ut.

Att när barnen vaccineras, är det Å som sprutas in. Att Å blir ett löfte på att ingen ska behöva se på, när de andra leker. För vad är ensamhet om inte känslan av att något saknas, ett hål som bara kan fyllas med Å.

Jag vill tänka att med ålder kommer inte bara visdom. Att när tårtljusen slocknar är det för Å i låga smitit in när vi hämtar andan.
Att Å är det sista som lämnar kroppen, att det inte går att förstöra. Att när jag tog farfar i handen, kände hur kall han var, var det bara för att Å bytt ägare. Att det sista andetaget spred dem i luften och vidare. Att ingenting någonsin försvinner.

Jag vill tro att alla de som lämnat oss för tidigt, lever genom oss som blev kvar. Att vi bär en bit av Nathalie under huden för att kunna utföra alla hennes drömmar. Att när vi skrattar okontrollerat är det för att hon vill att vi ska vara lyckliga och minnas hur lärarna fick tysta hennes glädje om och om igen.

Jag vill tro att när vi säger att vi älskar någon, börjar ordet älska på Ä, bara för att vi kompletterar varandra. För att Å med en extra prick är vi.

Att Skellefte har en gratisfestival bara för att i dånet från musiken sprida Å vidare. Att vi faktiskt skiter i världsliga saker som, pengar. Och att för varje besökare växer vi.

Jag vill tro att när jag låg vaken på natten med bilder fastetsade i ögonlocken
var det bara för att mina Å råkat somna före mig och snart skulle inse sitt misstag. De skulle vakna och dra täcket tätare om mig, vagga mig till sömns och få allt att bli bättre.
Jag vill tro att allt verkligen kommer bli bättre.

Att det inte gjorde något att jag flydde. Började säga Å. Eftersom hem inte är en geografisk punkt, utan mer en ström under huden. Att du kan ta Sanna från staden, men aldrig staden ur Sanna.
Jag vill verkligen tro att det finns en hemlig plan.
Skellefte
Pite
Lule
Ume.

För jag har sett hur falsk Staaan kan vara. Hur den lovar guld och gröna skogar, men precis som Imperiet-låten lärde oss, går det inte ihop. Allt bara huggs ned och jag är inte säker på att jag gillar det som kommer fram.

Men jag vill tänka att det bara är ett tillfälligt bakslag. Att allt är en täckmantel för en större plan.
Jag vill tänka att vi alla bara väntat på en kall vinterdag.
Skellefte.