Dikten Skogsrån är av Gustaf Fröding och ingår i samlingen Gitarr och dragharmonika. Tonsättningen är gjord av Pelle Olsson som här sjunger och spelar munspel. Gitarr spelas av Calle Hernmarck. Det är jag som spelar såg. Jag ser titeln på diktsamlingen som en inbjudan till musikalisk tolkning och jag tror att han skulle ha gillat kombinationen gitarr, munspel och såg.

Åt Gösthultskanten i Gunnerudsskogen,
bortom Västanmossen vid Bråttorpslogen.
just där håller skogsrån till,
gå dit och se, om ni vill!

Hon är älskogsaktig och manfolksgalen,
för Vickbomspojken från Niklasdalen
han såg henne själv en kväll
på vägen till Anna i Fjäll.

Hon var grannlåtsklädd som en påskdagspräst
hade ormbunkskrans och kattguldsväst
och till knäna en granriskjol
och doft som av nattviol.

Hon var ungtallsmidig och enstamvig
och hon skepade, snodde och vrängde sig
som en orm på en lie trädd,
så Kalle i Dalen blev rädd.

Och hon råbockssprang, gjorde lokattbukter
och trollpackskonster och sattygsfukter
och hon stod bak en furustam
och glyste och gluttade fram.

Och Vickbomspojken från Niklasdalen
blev vettskrämd, veckvill och månadsgalen
och går ännu som en fant,
så nog kan en se det är sant.