kameleont
med känslor

jag skiftar färg
efter bakgrund
utan att fråga mig själv om jag vill det

åren har lärt mig
att vara formlös
färglös för att passa in i varje situation

du dikterar villkor
jag följer dem hängivet

men någonstans
under alla färgskiften

föraktar jag
den jag alltid varit

villkorsdiktatorn ändrar namn
skepnad
person

men min undergivna
patetiska form
plockar fram egenskaperna hos vem som helst

och innerst inne skriker jag förtvivlat
efter hjälp
efter den starka urmänniskan som jag vet finns där någonstans
men som sover, som vaggats till ro av mina dörrmatteord
"ja såklart vi kan göra så"

jag behöver
hjälp
med att ställa krav

men det är lättare att bli en kameleont
försynt tassa över ett blad
och glömma sig