Du ville mig sjunga
så vackert och glatt.
Men sorgen band tunga
och dagen var natt.

Du trodde mig vara
en annan än jag.
Jag vill förklara
min smärta till lag.

Du slutat att dela
min jämmer och brist.
Det var väl det hela?
Ja, så var det visst.

Det stora blev litet
i vår sista akt.
Det mesta blir slitet
när allting är sagt.