Det brister så snabbt
En gren balanserar på trädets stam
kort innan vinden drar den med sig ned i smutsen


Jag var grenen
Familjen var stammen
Omständigheterna var vinden


Det blåste så hårt
det fanns inget lugn
pinnen hamnade i en hög bland andra pinnar


Vi var alla pinnar
en var äpple, en var björk, en var mullbär
och själv var jag valnöt


Min innersta frukt gömd i ett skal
som försvunnit i och med vinden
kände mig ensam och avskuren från andra


Jag letar ständigt efter stammen
och vinden som ska ta mig dit tillbaks
men det blåser åt fel håll


Det har alltid
på något sätt
blåst åt fel håll