Du tycker nog att jag är lat
Eller kanske skev
När jag skriver ner allt mitt hat
I ett kärleksbrev

Men du störde mig i mina försök att flyga
Och lämnade mig att dö
Att ha känslor du alltid tvingas tygla
Kommer aldrig att så ett nytt frö

Nu skräddarsyr jag luften jag andas
Och fräter sönder gamla sår
Nu när domedagen äntligen randas
Önskar jag bara att jag slapp lämna spår

Ett kärleksfullt möte
Någonstans i väst
Lika tryggt som en kvinnas sköte
Visade sig bara vara ett test

Älskling, jag önskar att jag orkade bry mig
Men kanske inte just i dag
Den där huvudvärken tyr sig
Som ett antiklimax innan samlag