Tänker skänker inte rimma i nattens fagra dimma limmar kalla flingor fast på näthinnans kalla glas som speglar skärmens skarpa raster av livet vars blir skrivet ut i etern utan vet och tycken ingen enkel etikett som tycker rätt utan subjektets egna trycken väger tyngre än mitt egna dömande av annat skrivet som faller ur mina fingrar trevar mot andra vaga vakna läsare med tredje vaga sinnen som väller ut på himlen utan moln jag trippar utan drog utan ser vacker dam frysa till en staty vid stationens svala bås i yran där inga vill stå huttra på sned lägger jag huvudet och skänker en spridd tanke tänkt Dante med ett inferno av inspiration vill flyta som blod över arkets vackra linjer vars formar film sekvenser av scener som leder till ångest mer ångest med ångest av tvånget att pressa fram ord till er, ni som inte lyssnar.