De tre stå vid vattenbrynet, förtiger bävan av att doppa tån och piskar bort flugor med svansen. Nu hör de näcken gnöla på strängarna, ointresserat vrider de öronen åt en ung flickas fniss. Hon är ovetandes om deras tankar.

Hennes vita skrud lyser mellan furorna och närmar sig vattendraget, hennes tankar är ställda. Hon vill dansa, dansa till tonernas magiska dragning och falla i trans. Hennes gyllene lockar bländar deras svarta ögon.

Hans nakna muskulösa kropp följer fiolen och musiken studsar på vattnet. Hans slutna ögonen visar ett fokuserat uttryck, som målar varje ton till en tavla. Men med sin ovarsamhet är han nu skuggad av tre och nervöst börjar tonerna spelas fel.

Hon stannar upp, hon vaknar upp. Nu blev världen grå och hon blir ståendes förbryllad i dungen med en tom blick ned i bäcken. Fiolen flyter förbi, följt av ett rött spår.

Nu är det bara trollen kvar i dungen.