Orden ligger på min tunga. De vill så gärna komma fram. Nå fram till dig. Men jag är rädd. Nästan panikslagen för att låta dem komma fram. Jag mår illa. För jag är rädd för svaret. Men jag längtar samtidigt efter att veta. Ovissheten tär mig. Ty nu famlar jag i mörker, antänd av din låga. Men jag vill inte att du släcker den. Jag vill att vi skall brinna tillsammans. Men jag vågar inte fråga för jag tror att svaret inte är det jag vill höra. Fan!