vi hade tänkt det som en festlig tillställning
smärtan i dina ögon lös
de serverade körsbärskaka
jag smakade kardemummaglass
såg du drack ett glas limelikör
jag smuttade på äppelcidern
du viftade bort ett löv, som föll framför dina sorgsna ögon
låtsades under äppelträdets skugga
spelade rofylldhet
"låt mig måla ditt porträtt" föreslog jag värden
han talade med små ord och svarade:
"ingenting jag fäster mig vid"

när kalasmyllret börjar tunnas ut
när skuggorna sträcker sig längre
och solen går ner

då har jag fastnat i minuterna
men minns allt som en dröm

det är en mardröm att vakna nu
när alla gått hem

du och jag och smärtan är kvar
i ett närliggande rum

återgår, sekund för sekund
innan gryningen