dörren öppnar upp mot
en ny himmel

stjärnkonstellationer föds

rummen växer samman
helheter skapas av avfall och grenar

salamandern stretar över löven
fallna från tapeten

en grön larv lossnar, gräver sig
retas; tigger pengar

jag har ett hus av sakrament
dina minnen är mina nu

jag har ett nytt liv nu
att ikläda mig

jag har inte tid för gåvor
eller överflöd

jag har ett steg kvar att ta, sedan knackar jag -

dörren öppnas mot julisolen och de brända stråna
kvarlevor av ljus, varelser ur mörker

kattklor repar stigar i mitt språng
mellan nu och då

jag ser en liten flicka

hon har hår i gloria
smutsiga händer

det är henne jag har så nära
att hon ibland är svår att urskilja

jag minns, när vi var fjärilar båda
på var sin sida rummet