ett fotografi så levande vackert
en bild förevigad i tiden
nu lite färgblekt & sliten
en klump i halsen bildas när mina
tankar far tillbaks till då vi var små
en tid som nu verkar så svår att förstå
två personer ler så glatt mot den
som fick oss fast
där sitter du på mitt gula plåtflak
jag bakom det gul/röda styret
stolt som aldrig förr över att få ha
just dig på min trehjuling
minnen kommer tillbaks på de som är
bortgångna & de som ännu finns kvar
två systrar
du lika gammal som jag
din lilla som min bror
tillsammans några år var vi fyra
fyra som en
men de var en tid vi aldrig får igen
vart tog ni vägen ni bara försvann
det enda minnet jag har kvar
är fotot i min hand

hoppas ni har de bra...

( Marion & Kim )