Det finns en sol som smeker min blottade kropp
och en blá himmel, som välver sig där ovan vita stackmoln
Präktiga föräldrar packar ihop
sina saltvattenfrostiga smáttingar
för att átervända hem till middag och bollibompa
Själv sitter jag ensam kvar
och smuttar pá lite sangria
maskerad i en 33cl pet-flaska
och skyler mitt förtappade huvud
med min turkosgröna sarrong
Min Vackra har fortfarande inte hört av sig
och smá vassa kanter läggs pá den ständigt malande oron
i mitt bröst
För tänk om hon inte vill ha mig längre
nu när tárarna faller stridare än várfloder?
Tänk om hon har nog med sitt eget
för att klara mitt mörker?
Det ligger utanför min kontroll
just precis det
men min egen tillvaro här och nu
kan formas till vad jag vill
den dag jag bryter förlamningen
Och den värmande solen
vill ge mig liv
Det gnistrande havet
vill kittla mig till glädje
och nog finns det hopp i vartenda sandkorn
som fastnar mellan varje tá